Att slå sina rädslor på käften

Ja. Det blev så i fredags. Jag har sedan november haft en process o mitt huvud inför den här kvällen.
Kvällen med stort K.
Skulle jag våga möta mina rädslor för att gå ut som mig själv och vara ärlig mot mig själv och min omgivning.

12540953_554645464711896_8814257775632757415_n

Det hela började i november med inbjudan till en utanför jobbet aktivitet med flertalet kollegor.
Mina närmaste vänner tyckte att jag borde gå som Magdalena och att det var dags. För mig har det varit en tanke som grott länge.  Jag har inte varit redo och har inte haft modet riktigt att komma över det hindret.
Nu har jag hunnit älta och plåga mina vänner med mina tankar sedan den dagen i november när anmälningslappen kom upp.  Torsdagskvällen var en hemsk kväll med många tankar. Jag har drömt om hur illa det kunde gå. många rädslor och skam sitter djupt i cellerna i hela koppen.

På fredagsmorgonen när jag vaknade var det fullt fokus framåt. jag hade känslan, Nu kör vi.
Jag kände att jag kan inte backa ur. För min egen skull för den jag är och för att vara ärlig mot mig själv. Jag vet att när jag väl sitter där kommer jag ångra mig massor att jag inte vågade.

Kl 13 hade jag bokade en klipptid för att inte komma undan. Att gå till min frisör på salong Hej! är alltid helt underbart.
DSC_2605
Jag har heller inte delat funderingar o sociala medier bara för att ha en möjlighet att fly om det behövts.

Men.. Så som det blev, efter min klippning mötte upp min väninna i stan och vi åkte till mig för att för piffa och för att sen åka till kalaset på Wallmans Salonger.
Jag kände inget alls när vi åkte men när jag började funderade på det kom det en viss skräckkänsla.
Vi parkerade bilen och in i kön bland folk och sen var det bara att gå gå gå, trots rusande puls. vad var det värsta som kunde hända? Jag kom iaf inte på så mycket saker, men jag var på det klara med att det kommer gå bra på något sätt hur som helst.

Från Steget ur bilen och kön mötte jag inte något annat än positivt bemötande. Jag var inte riktigt beredd på det om jag ska vara helt ärlig. Vissa överraskade mig fullständigt, och då positivt sätt. Jag fick så mycket kärlek och styrka. Flera av mina kollegor säger att jag är så stark som går min egen väg. Att jag är modig som vågar.
DSC_2610

Blev dessutom uppdragen på golvet av en kille i showen som jag dansade med. Det blev en otroligt lyckad kväll och jätteroligt.

Största varmaste kramen till mina tjejkompisar som peppar och stöttar och håller mig bakom ryggen och alla andra kollegor som visserligen kanske blev lite chockade först men som bara rakt av accepterade och hyllade..

Mina stigar på livets väg har blivit definitivt mycket rakare och bredare och 2016 kommer bli ett riktigt bra år känns det som.

Flattr this!

  • Emilia Larsdotter

    Åh. Gud vad modig du är Magdalena. Grattis!
    En dag jag där med, en dag. Om inte allt för lång tid.

    Stor grattiskram modiga tjej!

    • Hoppas jag kan vara med och stötta dig långt efter mållinjen.
      Klart du kommer att vara där en dag snart också. Jag tror på dig fullt ut och så länge du följer ditt hjärta och gör så som känns bra kommer du rocka järnet på alla sätt.. kramar

      • Emilia Larsdotter

        Åh…tack fina du.
        Jag känner att för varje positiv upplevelse när jag kommer ut för någon rusar energin och jag vill bara skrika ut det för världen…misstänker att så kommer bli rätt snart…

        Många kommer bli förvånade…Några få sina tankar bekräftade. Ett jag lärt mig såhär långt är att jag helt klart får reda på vilka som faktiskt är mina vänner.

        • Ja så är det, fast jag kan nog säga att de flesta tar det bra. Det kommer nog gå fint =)

          • Emilia Larsdotter

            🙂 Tack! ?

          • Ja jisses vilket år vi haft! 🙂

            Och 2017 kommer bli ännu bättre. Gott slut och gott nytt år!

          • Ja det har varit ett omvälvande år, om jag ser det ur min synvinkel först. Sen finns det några andra som dig och Mikael(a) som inspirerar mig massor. att se utvecklingen är fantastiskt 🙂