Magdas transskola del 2, hur bemöter jag en transperson?

Som en människa,
inte som en bäbis , inte som skabbsmittad räv och definitivt inte som ett sexobjekt.

med respekt och värme

DSC_0374

För mig personligen som transvestit, man till kvinna är det kanske lättare för utomstående att se.
Vissa andra kan så klart vara mer svårdefinerande. Det finns många olika bemnämningar som personer klassar in sig emot och det kan vara svårt att veta vad allt betyder.
Ord man hör kan till exempel vara genderbender, CIS, adrogynitet, nongender och så vidare.

Några lätta enkla regler att gå efter är väl hur presenterar sig personen? Hur ser personen ut?
Presenterar jag mig med mitt kvinnliga namn, som de flesta mtf (male to female) oftast har, så är jag inte personen med mitt manliga namn, han, gubben, mannen eller snubben..

Är jag sminkad, har kjol eller klänning, högklackade skor, är jag *hon*, Magdalena, Magda, Maggan.

Är man osäker, fråga. Jag tror inte någon tar illa upp om man visar respekt och vill väl och att bemöta personen som den själv vill.

Magdas transskola, del 1 Jag har aldrig träffat en transa

Troligtvis har du säkert gjort det utan att veta om det.
Det är väldigt vanligt och tyvärr finns det många som lever med det med tillhörande skuld och skam.

Nån gång har jag läst att 5 till 7 % av barn har någon könsöverskridande beteende som kräver vård.. SVD bla.
Det handlar väl främst om transsexualism vilket inte är alla i T* gruppen.

Hur bemöter man en transperson då?

Tja. som en människa!

Kalla inte personen för transa. Varför skrev jag det ovan då? Så klart för att provocera lite. att få tankarna att spinna till.
Bemöt personen med respekt.

En person som varit transsexuell och gjort sin könskorrigering tycker jag är självklart man ska se som kvinna och inte transa.
Jag kan tänka mig att det är ganska kränkande att få det i ansiktet när man gått igenom flera års psykologsamtal och massa avancerade operationer för att få leva som det man känner sig, och sen då bli nedvärderad till ett smädes uttryck.

Personligen då.

Magdalena. Jag:et

Jag föredrar att folk bemöter mig som mitt kvinnliga jag när jag är klädd och sminkad. Det är ju ganska lätt att se skillnaden.
smink/inte smink, klänning /Inte klänning, och så vidare.

Fråga inte för mycket, kolla med personen först om det är okej att fråga om du är nyfiken.
Inte bara stappla fram på krogen och ställa intima sexuella frågor. det är inte så trevligt, och definitivt inte det minsta charmigt alls.

Förutsätt inte en transpersons sexualitet åt densamma.
Vanlig upplevelse jag har är att människor förutsätter att man är intresserad av män, främst män, när man klär sig som kvinna.
De flesta transvestiter är dock helt tvärtom intresserade av kvinnor. Så klart det finns alla typer av transpersoner, homo, bi och så vidare, men det är väl som genomsnittet i befolkningen i stort.

 

 

Magdas transskola

Jag har en väldigt många funderingar och ibland vet jag inte riktigt hur jag ska få ur dem ur systemet och vilken kanal som är bäst att använda.
som transperson, transvestit, finns det så klart många saker jag brinner för som kan underlätta min tillvaro. Inte för att den på något sätt är dålig men den kan alltid bli bättre.
Mycket av mina ”hinder” är ju såna som man själv sätter upp eller hjärnspöken om vad man tror ska kunna bli något, men så tänkte jag att om man nu inte gör något åt det, så kommer det ju aldrig att komma till förändring.

Ska försöka få ner mina tankar och funderingar och erfarenheter i något tydligare former framöver är min plan.

Då kom idén med Magdas transskola. Det kommer inte bli en lektion i hur man transformerar sig för det finns så många ändå på nätet. googla bara på det, men kanske lite mer själsligt, djupare. Hur man gör i det riktiga livet.

Jag får stundtals meddelanden från andra t* personer som tycker jag är modig och vågar röra mig i det offentliga rummet.

För min del finns det nog inte så många alternativ. Jag är som jag är och har själv accepterat det, och då kommer det med en massa positiva effekter.

men för att runda och och börja med en cliffhanger…

En sak som provocerar mig är när folk blandar ihop begrepp inom trans*, och det absolut vanligaste man ser i media är när man ska definiera vad HBTQ står för. Det är tydligen jättesvårt för vissa. Första länken som dyker upp på google är wikipedia.

HBTQ är en på svenska vedertagen akronym för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner

 

Transperson… inget annat..

Varför kommer det en lektion i bokstavskombinationer?
En artikel som jag såg delats idag på facebook som heter ” Här är den första modekollektionen med transsexuella”.
Det är bra att det belyses men jag har svårt att förstå att man blandar begrepp i artikeln mellan transsexuell och transperson.
Är modellerna transsexuella är det rätt rubrik, men jag tror mig veta att som gemeneman ute i landet, måste man vara ganska påläst för att förstå betydelserna.

jag förstår inte artikeln och den som har skrivit den hoppas jag har bättre alster än detta.

En vecka att minnas länge

Den här veckan har jag gjort flera utmaningar mot mitt psyke. För det är ju det. Jag Vs. Me.

Jag, som Magdalena gör det inte för andra skull utan för min egen. Jag har gjort några jobbrelaterade saker och lite personliga. Mitt kontrollbehov med att veta vilka man träffar som vet om den kvinnliga och som accepterar den. Det är säkerhets tänk.
Att släppa det och kasta sig ut kändes ändå helt rätt, och det var det. i och för sig var det ganska väntat men ändå.

Det är mina hjärnspöken som ställer till det och inga andra.

nu kan jag stoppa dem i en säck och gå vidare. Ytterligare ett bra steg i livet.

DSC_7960

att leva offentligt som transa

Häromdagen när jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet fångade en artikel i Metro mitt intresse. Det handlade om några studenter i Malmö som gjort ett experiment med hur folk reagerar på könsrollerna och när någon faller utanför ramarna. deras hemsida finns Här http://projectprotrans.weebly.com/  .

Mina personliga erfarenheter stämmer inte alls med detta då jag tycker att jag möts med respekt och som vem som helst, men vi kanske upplever det olika. Jag kan verkligen inte alls förstå folks negativa reaktioner för vi är ändå i 2015 så acceptansen borde vara mycket större.

De här ungdomarna är beundransvärda som gör alla som mig en tjänst och lyfter upp det i ljuset. Tack!!

I går var jag ute på lite äventyr och paradmöte men så klart märker jag att folk tittar. Om det är för man är trans eller om det är något annat vet jag inte men jag har hittills bara ett få tal gånger upplevt något som känts obehagligt, och då har det mer varit yngre killar som varit berusade och tycker att de kan proklamera det högt och ljudligt. Jag kanske är lyckligt lottad .

DSC_7572

ledig helg…

har ett behov av att göra massa skojiga saker, umgås och fylla mina kulturella och intellektuella behov.

M E N… jag orkar inte. Är totalt slut på energi.

Skjuter upp några saker ett tag till och ligger kvar i soffan.

tankar om relationer

Det med relationer är tydligen väldigt svårt, eller vad söker folk?
Någon drömsk bild av en partner som är en bild av en fantasi hämtad ur Harlekinböcker , med en touch av Mr. Grey. 30 år med 50 års arbetslivserfarenhet med en direktörslön och ett brinnande familje engagemang. Saker som inte går ihop.

Jag hör ofta att andra säger att” det kommer när tiden är rätt” och ”det finns någon för alla”.

Jo det är säkert så men när är tiden rätt och hur finner man denna som skall finnas. Stockholmsklimatet upplever jag som väldigt ytligt och kallt när det kommer till dejting och att finna en partner. På nätet klickar folk ofta bara förbi, skickar man en hälsning får man ofta inga svar. På krogen är folk oftast så självupptagna att det heller inte är lönt.

Om jag ska vara ärlig så är själv inte alltid den som svarar men det beror oftast på vad  för meddelanden jag får till mig.
Killar som raggar eller skriver och har direkta sexuella avsikter börjar faktiskt bli väldigt tröttsamt efter som jag inte alls är intresserad av män.
Speciellt när man får mellan 20-100 per vecka. Att man ber dem låta bli tydligt i text hjälper inte heller.
Senast igår inträffade detta när jag meddelade att jag inte var intresserad och fick svaret ”men du är så snygg, jag vill….”.
Ja det ligger väl i betraktarens ögon men jag är fortfarande en person med egen vilja. På internet blir det så klart en skönmålad bild man lätt glömmer av men då blir det väl som det blir. Sen finns det så klart saker som gör att man inte vill svara på en del andra.

MEN!

om man befinner sig på en dejtingsida för att söka nya kontakter och beskriver sig som en öppensinnad person som är nyfiken på allt borde väl ändå jag som person få ett svar kan man tycka. Då är man tillbaka på ytligheten igen. utseendet.
Kanske beror detta på de fördomar om transpersoner som finns. En vanlig sån är en jag får då och då.

”Varför klär du dig som tjej om du inte vill attrahera killar? ”

Ja varför? det är en komplex fråga att svara på men jag gör det inte för *din* skull utan för min egen och min egna själsliga tillfredsställelse. Det finns nog inga lätta svar på den frågan. Det finns inuti. Det bubblar över om det inte för komma ut. En ventil i tillvaron för att inte gå under. Jag mår bra av det och det skadar ingen.

Sammantaget många bäckar små gör att jag börjar tvivla på mig själv, vem jag är, hur jag är och vilken bild av mig som andra får. Vad sänder jag ut för signaler? Tydligen är det inte samma som jag upplever har eftersom det är så svårt. Själv tycker jag att jag är ett kap för den lyckligt lottade tjej/kvinna som lyckas fånga mitt intresse, men tydligen är det lättare sagt än gjort att få någon annan att inse det.

Jag ser många som går från relation till relation, hur gör de? Troligen är de inte lyckliga av det om de byter för ofta men på något sätt lyckas de.

man kan säkert plocka russinen ur kakan och ha kexet kvar men det är väl inte bara dricka på fat som ger kaffet sin rätta temperatur.

Att våga vara lite annorlunda, gå sin egen väg och våga göra det rakryggad och ärlig är tydligen inte Sverige Stockholm år 2014 redo för ännu.
Jag ser mig i spegeln och är stolt över min resa i livet och känner mig väldigt tillfreds med det jag åstadkommit och dit jag är på väg. Jag kämpar inte bara för mig själv utan för andra.

Fast ensam….

DSC_5658

tvivel

vädret är mörkt och grått.

tvivlet ligger som en boll i magen.

energin är slut och känslorna ytliga och lättstötta.

i dessa perioder lyckas alltid någon person pricka på det där stället det gör lite extra ont.

error: Content is protected !!